Jobb.

De senaste två veckorna sedan skolan slutade har jag haft ledigt. Eller semester. Första veckan i Grekland och andra veckan här hemma. Det är konstigt men trots att jag varit på hemmaplan och inte gjort alldeles för mycket så går tiden på tok för fort. Alldeles för fort. Och nu är det söndag kväll och närmare än såhär kan jag knappast komma morgondagen.

Jag har inte jobbat på nästan ett år, såklart att jag hoppat in ibland och jobbat extra. Men jobbat sådär på riktigt det har jag inte gjort på länge. På riktigt så att man har ett ordentligt schema, att man måste planera sin tid utifrån jobbet. Att jag kommer jobba kvällar igen. Att jag kommer stå upp mer än att sitta. Åh stackars mina fötter innan de vänjer sig.

Nåja. Jag vänjer mig. Bara morgondagen går. Och nästa. Och kanske denna veckan. Och kanske nästa också. Men sen så. Sen har jag vant mig. Kan kassan igen och sortimentet och vet vad jag ska säga till kunderna.

Men just nu. Just precis nu hjälper det inte ens att jag försöker tänka positivt, vara tacksam och glad över att jag har jobb. Jag vill bara vara ledig. Lite lite till.