Ännu mera stickat

Här är ännu en grej jag gjort sen sist, många säger att jag är duktig men egentligen är det så löjligt enkelt att sticka tröjor så jag undrar varför jag inte gjort det tidigare. Dessutom lär jag mig hela tiden, testar mig fram och ser vad som funkar och inte. Detta är den första koftan jag gjort, jag använde mig av ett tröjmönster men delade framstycket på två och stickade sidorna var för sig för att kunna göra en knäppning emellan. Det blir inte perfekt men jag hoppas de som får prylarna har överseende. Det är mycket kärlek invävt i alla fall.

Nu har jag dessutom börjat få lite beställningar, det känns alltid kul. Näst på tur är en pippitröja till min arbetskamrats barnbarn. (Och Karin G, jag har inte glömt din förfrågan men till jul hinner jag nog inte...)

Istället för nagellack...

Självsprickor är inte festligt nånstans.

En liten uppmaning

Ibland hatar jag mitt jobb! Som idag när jag hade en kund som var fruktansvärt otrevlig och bara ville sätta mig på plats. En kvinna som pratade till mig som om jag vore fem år och vad jag än gjorde så var det fel. Och trots att jag gjorde så gott jag kunde och inte på något sätt var otrevlig var hon hemskt elak och jag blev näst intill gråtfärdig. Att hon dessutom var äckligt trevlig och inställsam mot min kollega gjorde knappast saken bättre. Vid sådana tillfällen vill jag gå ut på lagret och skrika rätt ut. Men det går ju inte för sig riktigt.

Och ibland älskar jag mitt jobb! Som idag när jag en stund efter den elaka kvinnan mötte en vänlig människa som berättade att hon var allvarligt sjuk och var oerhört tacksam över min hjälp. Hon bad nästan om ursäkt för att jag hjälpte henne men när hon gick därifrån nöjd och belåten med ett par byxor var jag också nöjd och glad för jag visste att jag gjort ett bra jobb. Och när kunderna säger att jag passar bra i butik, då är jag också stolt.

Men att arbeta i butik, eller vilket serviceyrke som helst antagligen, är väldigt ombytligt. Ena stunden pest, nästa fantastiskt. Det beror så mycket på människan man möter och vilket humör denne är på och om den behandlar mig med respekt. Nog jobbar man med att serva och det är kul, men man är ju inte mer än människa. Jag har haft kunder som glott mer på mina bröst än i mina ögon, jag har haft kunder som vägrar hejja när jag gör det, jag har haft kunder som ifrågasatt mitt arbete och som fräst att jag inte gör något bra. Vid sådana tillfällen är det svårt att vara trevlig och glad och hjälpsam fastän man måste.

Så en uppmaning till alla som nån gång handlar vilket vi gör allihopa mer eller mindre. Le mot expediten, hälsa, förstå att hon/han gör så gott den kan och inte vill göra ditt liv till ett helvete trots att du är stressad. Och tjafsa inte om småsaker även om det handlar om principer, en kassörska kan ofta påverka väldigt lite och är antagligen redan medveten om problemet. Skjut inte budbäraren liksom. Det är så enkelt, behandla andra så som du själv vill bli behandlad.

Det är det lilla som gör det...

Jag har tyckt att hösten varit så jobbig. Jag har varit ganska ledsen och uppgiven och det mesta har känts tungt och lite motigt. Till stor del har det berott mycket på min jobbsitution för så fort jag kom tillbaka till mitt arbete efter skolan smög sig ångesten på.

Men visst är det konstigt, att när ett problem löst sig, (vilket det onekligen gjorde för mig gällande jobb..), så fokuserar man på nästa "problem". Man hinner inte mer än att konstatera att det löst sig förrän man ojjar sig och grubblar över nästa hinder.

Ibland har jag tyckt att vara vuxen enbart är en massa problem och saker som ska lösas, samtal som ska ringas och ting att ordna och att det aldrig blir riktigt lugn och ro.

Eller är det istället ett tecken på ett innehållsrikt liv? Att man är engagerad i mycket vilket jag väl får säga att jag är och att det i sig medför viss problematik som egentligen bara berikar? Jag vet inte, det får vara osagt och nu kom jag egentligen ifrån ämnet.

Det jag under den här halvfestliga hösten ändå känt är tacksamhet. Att jag känt att jag är tacksam över mycket och oftast småsaker. Som att jag har mat i kylskåpet, att få ett uppmuntrande sms eller en kram, att känna doften av nybakat eller att bilen startat utan problem idag med.

Jag är den förste att skriva under på att det är svårt att se det positiva, det är lättare att vara missunnsam och bitter. Mycket enklare och jag är det ofta. Grinig och negativ och dan! Men när man mitt i all bitterhet väl kommer på sig själv med att känna tacksamhet eller glädje över något ska man nog försöka hålla fast i känslan länge. Inte minst för sin egen skull.

Idag är jag tacksam över ett sms jag fått och att det gick bra att leda ett oplanerat jympapass fastän de kändes motigt precis innan. Ska försöka somna med den vetskapen och att det är positivt.

Träning är som bäst på morgonen

Hela hösten har jag tänkt att jag ska köra morgonjympa. Alltså leda ett jympapass. Men så har jag tänkt att bara det eller det blir gjort eller bara det där händer så ska jag ta tag i det... Och sen insåg jag att halva terminen gått och det var dags att sätta fart. Så förra tisdagen startade jag. Det kom fyra morgonpigga själar. Idag kom det fem. Det går alltså sakta framåt kan man säga. Runt jul bör vi vara minst tio :)

Jag tycker alltid det är skönast att träna på morgonen, framförallt om jag ska göra det själv och inte går på ett pass. T.ex. om jag ska gymma eller gå ut och gå. Får jag inte gjort det innan tio blir det helt enkelt inte gjort under resten av dagen heller.

Tillbaka till mitt morgonpass, efteråt var det dags för att jobba och idag hade jag dessutom heldag, 10-20. Men det har gått väldigt bra och fort ändå vilket varit skönt. Dock är jag ganska trött och på halvbra humör nu ikväll så det blir till att sova tidigt.

Rågrussinbullar

Det har blivit lite av en vana att de dagar jag är ledig så bakar jag bröd. Mest av den enkla anledningen att vi äter ganska mycket bröd och det är både godare och i viss mån nyttigare med hembakt. Dessutom är det ganska kul. Jag brukar pröva lite olika recept men en del surdegslimpor har det blivit. Och senaste grejen jag fått dille på är frallor. Idag har jag gjort några rågrussinbullar som jag hittats i Leilas bakbok. De blev jättebra och väldigt goda. För den det intresserar kommer receptet här. Eftersom jag viktväktar kan jag ju meddela mina likasinnade vänner att de innehåller 4 pp/bulle.

Till 12 små bröd behövs:

35 g smör

3 dl mjölk

1/2 dl sirap

1 tsk salt

1 msk brödkryddor

50 g färsk jäst

1 dl russin

8 dl rågsikt

Smält smöret och tillsätt mjölk, sirap, salt och brödkryddor. Värm till fingervarmt. Smula jästen i en bunke och lös upp den med degvätskan. Rör ner russin och rågsikt pö om pö till en smidig deg. Jäs i 30 minuter. Baka sedan ut 12 bullar och låt jäsa ytterligare 30 minuter under bakduk. Grädda i 225 grader i cirka 10 minuter.

Jag gillar bröd med russin i, det är det ju inte alla som gör men då är det ju bara att plocka bort dem. De här bullarna blev liksom lite sega och goda av kryddorna så pröva vettja!

Nytt jobb - check

Sen sist har det hänt en del som knappast undgått någon i min närhet. Jag har fått ett nytt jobb!! Till min enormt stora glädje. Något som heller knappast undgått någon är att jag trivts sisådär på mitt nuvarande arbete, det har känts som om jag stått och stampat på samma plats, majoriteten av min tankeverksamhet har lagts på i att panik komma på vad jag ska göra av mitt liv och det är många kvällar jag kommit hem och gråtit av ren frustration. Alltihop har tagit väldigt mycket energi. Samtidigt har jag sökt allt jag kommit över som verkat intressant och trots både utbildning och bra referenser alltid fått ett nej.

Så när jag fick komma på intervju på IKEA kändes de självklart jättekul men ganska svårt. Det är ju fler än jag som sökt liksom. Men efter lång väntan fick jag besked förra veckan att de ville ha mig som säljledare för en avdelning :) Sen dess har jag inte fällt en tår, inte grubblat på utbildningar överhuvudtaget och det känns som att en stor tyngd lyfts av mig.

Att man kan bli så löjligt glad över ett besked om jobb kan kanske vara märkligt. Jag hade ju faktiskt en fast tjänst redan. Men att lämna ett litet familjeföretag och lyckas kila in en fot i ett stort och välkänt företag med allt vad det innebär är fantastiskt. Äntligen lite ordning och reda!!

Så jag är nöjd. Löjligt nöjd. I februari börjar jag. Det ska bli så himla roligt och spännande och intressant!! :)

Och en tummen upp på den...