Greklandet.

Glada på semestern. Däremot räckte inte armen så långt med kameran så det blev lite hejsan hoppsan...

Jonas nöjd i sina nya brills.

Jonas kliver upp ur vattnet och spanar in sin mage.

Ett grekhus.

En grekisk solnedgång.

Jonas kastar macka. Det gick sådär. Helt ärligt.

Jag ville palla citroner men kom inte över staketet. För kort. Som vanligt.

Ganska nöjd.

Haft en bra vecka fylld med sol, värme och bad. Och en massa latande. Himla göttigt. Grekerna var lugna och fina trots deras ekonomiska bekymmer. Fast ibland blev de griniga och stängde av strömmen bara sådär. Pofftjoff så var det kolsvart. En gång blev det helt beckmörkt när vi vandrade runt innanför någon gammal mur full av irrgångar och smågator. Vi var vilse innan strömmen gick. Katastroftänket startade och jag var övertygad om en alltför tidig död i någon gränd. Att jag skulle svälta ihjäl där i mörkret typ. Men tillslut kom vi hem. Det finns strömaggregat på Rhodos också. Fint som snus.

Mer mjukisbyxor åt folket.

Jag har inga som helst problem med att vandra omkring i mjukisbyxor bland folk. Jag kanske inte går på kalas i mjukisbyxor men jag brukar gå och handla i mjukisar utan att fundera närmare på det.

Men nu ska jag åka och hämta min syster som har jobbat på Överby. I mjukisbyxor. Men då slog det mig, eftersom jag måste in i Siba-huset, att det kanske är lite väl magstarkt t.o.m för mig att springa omkring bland fler folk än vad Kvantum kan uppbringa i mjukisbyxor.

Men om jag ser sådär lite halvjäktad ut och har ärmarna lite nonchalant uppdragna längst armen och riktiga jympadojjor, då kanske folk tror att jag är en riktig träningsmänniska som är påväg till träningen och bara ska in på Stadium för att köpa ett par nya svettband. Eller nåt.

Man kan ju hoppas så att folk inte bara ser slappisen i mjukisbyxor, som jag egentligen är.

En fotoblogg.

Jag har en vän. Malin. Malin har en kamera som hon roar sig med. Dessutom har hon en blogg där hon lägger upp bilderna hon tar. Värt att uppmärksammat.

Här är hon, min fina vän.

Nu'ru!!

Nu serru, NU är det sommarlov.

Känn på den!!

Det är X antal år sen jag hade sommarlov. Nu ska jag i och för sig inte ha lov hela lovet. Jag ska såklart jobba. Sommarjobba.

Känn på den!!

Känns väldigt fjantigt på något sätt. Sommarjobba. Nej jag ska bara "jobba som vanligt fast det råkar vara sommar".

Äsch detsamma, det är sommarlov i alla fall. Ändå fram till juli. Tjohooo.

Sist men inte minst.

Nä nu skiter jag sjutton i ekonomitentan som återstår. Det får gå som det går. Imorgon eftermiddag har jag sommarlov. Och ni slipper mitt eviga tentatjat. Wohoo!!

Visdomsord

Mitt i tentaplugget kom Jonas hit med en present till mig idag. En liten bok med positiva tankar. Så jag läste ut den och se på katten det fungerade!! Kändes som om jag fick racermotivation av den så här kommer några väl utvalda bitar ur den:

Vill du se regnbågen måste du stå ut med regnet!

Försök se livet ljust fram till lunch, så blir också resten av dagen positiv.

Låt inte stoltheten förstöra goda relationer.

När du väl bestämt dig för att lyckas - har du redan kommit en bra bit på vägen.

Tänk vilken tur att du är just du - så slipper du vara avundsjuk på dig själv.

Sanningsanning.

"Lättaste sättet att få pluggat är att stänga ner datorn."

Det stod inte i boken, det har jag kommit på själv. Smaaaaarting där. Så nu ska jag lyda eder alter smarto mig själv och göra så. Tjing.

wohooo...

Kors i allsin dar!! Idag har ni minsann varit flitiga bloggläsare, himla osis då att jag inte skrivit något nytt då eftersom läsarantalet drog i höjden. Ville bara säga det. Och malla mig. Mallimallemalla.

Har varit en mycket upptagen människa idag nämligen. Jag har:

• Vart i kyrkan och snackat med Gud. Eller just idag snacka vi inte sådär jättemycket men jag snacka med andra. Same same. But different.
• Haft examenskalas för Jonas som är färdigpluggad. Examinerad. Finito. Färdigutbildad. Han vet vad han sak göra resten av livet. Sug på den! Hur många vuxenpoäng blir det inte!? Cirkus hundrafemtio. Jag som fortfarande velar om vad mitt livsändåmål går ut på har lyckas knapa ihop ett halvt vuxenpoäng... max. Genom att tänka tanken vad ska jag bli när jag blir stor.
• Ätit god mat.
• Ätit god tårta. Hänger onekligen ihop med ovanstående punkt två snäpp upp.
• Åkt bil fram och tillbaka mellan Thn och Vbg en mängd gånger. Jag kan vägen nu... om man säger så.
• Inte pluggat. ILLA!!

Och nästa vecka är det tre skoldagar kvar varav två tentadagar. Jag har, som sagt, inte pluggat vilket jag borde. SOM jag borde det. Men värst av allt, det är att järnvägen stängs av och inga, jag skrev inga, tåg går. Och jag hatar bussbedrövelsen jag måste åka med. Jag skrev hatar. Buhuuuuuu...

Die marknadsföring. DIEEEE!!

Imorgon är det marknadsföringstenta. Jag vill bara att det ska vara över!! Jag ger blanka sjutton i hur det går så länge jag blir godkänd och s l i p p e r skiten. Så bedrövligt tråkigt är det. Och bedrövligt har aldrig varit så rätt ord som ju nu. Pisstråkigt. Piss. Tråkigt. Punkt.

In my heeeeeaad..

Jag har sån hemskans huvudvärk så jag har lust att öppna upp skallen, plockar ur hjärnan och låta den vara tills huvudvärken inte finns mer. Jag ser framför mig hur den dunkar ilsket rött. Det är den här ickeexisterande åskans fel. För den kommer aldrig. För hade den kommit då hade huvudvärken försvunnit.

När jag var liten brukade mamma alltid säga "det är nog åska i luften för jag har ont i huvudet" Hur hon kunde se det sambandet förstod jag inte, jag såg ingen åska i luften liksom... Egentligen förstod jag inte vilket som var huvudvärk och vilket som var vanlig jobbig hjärnverksamhet förrän jag var typ 12 och insåg att "ahaaaa det är såhääär det känns med huvuvärk alltså". Och så mallade jag mig lite. Men nu är jag alltså där själv att jag känner skillnad på vanlig sketans huvudvärk, vanlig tankeverksamhet och åskhuvudvärk.

Bring it on åskoväder! Det regnar ju till och med. Hur svårt ska det vara!? Bara en aning? En smäll? Yttepytte? Liiiite? Ska vi säga så?

Och så var det med den saken.

MÜSSLI

Såhär i tentapluggtider så är jag väldigt intresserad av allt som inte har med tentaplugget att göra. Hopplöst!! Fick för mig att göra egen müssli förut vilket är konstigt på flera sätt:

1. Jag äter knappt müssli.

2. Jag har aldrig gjort egen müssli förut.

3. Jag har aldrig ens tänkt tanken att göra egen müssli förrän just precis idag.

Men vem vet. Det kanske kommer till användning någon gång när jag lika plötsligt får för mig att jag vill ha det att äta.

Ser ut som om den innehåller harpluttar och vissna flugor men det gör den inte, bara nötter och russin...

Såhär gör man i alla fall om någon annan skulle få för sig att behöva göra egen müssli...

3 dl fiberhavregryn
1 dl sesamfrön
1 dl solroskärnor
2 dl hasselnötskärnor
Flera msk honung
1,5 dl vatten
3 msk olja
2 dl russin

Först blandar man allt det torra och så geggar man ihop det med vatten, olja och honung (honung tog jag i obestämd mängd, beror ju på hur sött man vill att det ska bli men säg att jag använde 5 msk). In i ugnen på 200 grader tills det börjar få färg och bli knaprigt, kanske 30-40 minuter. Rör lite ibland så det delar på sig. Sen när det är ute ur ugnen igen så är det bara att blanda ihop med russinen och sen är det klart att äta.

Nu önskar jag mest av allt att det skulle börja åska så min huvudvärk släpper. Och så önskar jag att jag skulle kunna uppbringa såpass mycket disciplin att jag tar tag i pluggandet.

Jag längtar efter...

Jag får för mig så knäppa saker ibland. Som häromveckan, jag började känna en eeenoooorm längtan efter... träningsvärk. Ja, jag vet det låter... märkligt. Trots att jag hatar att träna men gör det ändå mer eller mindre regelbundet så avtog inte den här konstiga längtan. Istället blev det större och större och större och imorse när jag vaknade fick jag vackert släpa mig till gymmet.

Och nu sitter jag här och känner hur kroppen sakta men säkert börjar kännas lite öm och värkig. Träningsvärkig. Imorgon, när jag inte kommer kunna gå och kommer utstöta jobbiga små gnyende så fort jag måste andas, kommer jag ångra mig bittert. Det är inte så himla spännande då när träningsvärken är ett faktum liksom. Fast å andra sidan, får jag inte träningsvärk efter den här morgonens pass så blir jag nog besviken. Jag svettades som en gris och något borde man väl få för det.

Undrar om det är fler än jag som får för sig saker sådär ibland och då verkligen

f å r f ö r s i g. Lite som att jag måste ha lösgodis nu eller ett stort sug efter fiskgratäng eller en obeskrivlig längtan efter att klättra i berg... eller något annat helt normalt. Någon??

Har aldrig varit så blöt i hela mitt liv!!

Jag och Jonas försöker springa åtminstone en gång i veckan ungefär. Inte för att vi tycker det är så fantastiskt kul (inte jag i alla fall) utan mest för att det känns så väldigt bra efteråt. När det är fördigsprunget och man kan känna sig toknöjd över sig själv.

Vi har börjat springa på elljusspåret och hittills har vi mest hållit oss till 3 km-sträckan. Den känns ganska lagom. Jag hinner gnälla en stund men inte så mycket så att Jonas hinner bli irriterad, (tror jag...) Men förra gången tänkte vi att nu ger vi oss på 6 km-sträckan istället. Hur svårt kan det vara liksom!?

Tydligen väldigt svårt för vi hitta aldrig runt. Först sprang vi en sträcka och när vi kom till ett vägskäl där vi inte visste vart vi skulle ta vägen chansade vi hejvilt. Vilket innebar att vi kom tillbaka på samma väg igen. Så där sprang vi i cirklar. Runt runt runt. Klockan gick och jag blev mer och mer stressad över att vi aldrig någonsin mer skulle hitta hem igen.

Det sätter igång ett katastroftänk i mig så fort jag inte vet vart jag är trots att jag i det här fallet kunde höra bilarna... I alla fall, tillslut kom vi rätt och jag tänkte att nästa gång då är det inga problem för då vet jag hur jag ska ta mig runt åtminstone.

Så imorse var det dags igen. Vi gav oss ut på 6 km-sträckan igen och i takt med att vi tog de första springsteget så började det regna. Sen fortsatte det så. Och det regnade mer och mer och tillslut öste det ner samtidigt som det började åska. Jag, som fortfarande är fullständigt livrädd för åska fastän jag är vuxen, började genast katastroftänka. Igen. Vi kommer dö!! Vi kommer bli nedslagna av en blixt. Det kommer regna så mycket att det blir översvämning och vi drunknar. Vi kommer frysa ihjäl. Vi kommer aldrig hitta härifrån!!

Vi försökte söka skydd under ett träd, (hur smart det nu egentligen är när det åskar), men det hjälpte knappt mot regnet. Så dyblöta, hungriga och trötta försökte vi ta oss tillbaka ändå varpå Jonas muttrade att han ångrade att han gått med på detta. (Det ångrade jag också...)

Nästa gång, bestämde vi, tar vi 3 km-sträckan och varvar med styrkeövningar längst vägen istället. Crosstraining ska det tydligen kallas. Den andra sträckan kanske bara inte är vår grej för vad händer härnäst liksom? Galna älgar?? Skumma motionärer?? Hagelstorm?? Det stämmer nog det där om att det kan vara farligt med motion ändå...

Vet ni vad eller...

.. hittade en okäck liten inställning som jag avinstallerade så nu kan vem som helst kommentera. Har tydligen envisats med att bara vissa, (vet dock inte vilka men blogspot visste tydligen), kunnat kommentera. Värdelöst med envägskommunikation eller hur? Jag bara skriver och tycker och tänker och ingen kan tycka tvärtemot eller hålla väldigt mycket med. Så nu kan vi skapa tvåvägskommunikation också. Eller så fortsätter vi som förut, det är vilket som. Men förutsättningen finns i alla fall. ;-) Jag älskar teknik. Neeeeeeejj.

På omvägar till Mullsjö.

Idag satte jag mig i bilen och åkte till Mullsjö för att bjuda Anna på jordgubbstårta. Födelsedag och allt. Fick snilleblixten att ta en genväg, ville av någon anledning undvika Grästorp centrum. Det resulterade i en försening på en timme och att jag hamnade i Mariestad. Tillsist fick jag ringa Malin och be henne guida mig rätt. Den genvägen tar jag inte igen om man säger så...

Mitt livs första egenhändigt gjorda jordgubbstårta. Mitt livs första egengjorda tårta överhuvudtaget. Inte illa va!?

Haft en fin dag. Känns i hela kroppen att jag behövt detta. Efter tårtkalas hos Anna gick jag och Malin en promenad runt en sjö fylld av foton. Alltså inte sjön men vägen runt omkring. En fågel sket på hela min arm också vilket Malin förevigade. Av hur mycket plats som helst prickar fågelaset min arm!!Jag trodde mer eller mindre jag skulle avlida. Jag hatar djur och jag hatar djurskit på min arm. Som tur var fanns Statoil i närheten så jag fick tvätta av det. Men nu ska jag nog skrubba min arm ren igen. Med svinto!! Och sen desinficera den med handsprit!! Uueeck!! Nu har jag världens huvudvärk och ska sova.

Sjörövar-Fabbe, farfars far, är minsann en sjusärdeles karl, men han blir sjösjuk alla dar, tjohej hadelittan lej..

Nu min vänner, nu är det tentaplugg så det står härliga till. I hela nio dagar. Fast känner jag mig själv rätt så kommer det inte bli nio dagar enbart tentaplugg och det får vi väl hoppas att det heller inte ska behövas. Fast idag har jag varit redig minsann, hela dan har jag suttit och skrivit och läst. Klapp på axeln för det. Sen varvade jag med lite bio nu ikväll med Emma. Pirates blev det. Trevligt sällskap och bra film.

Gammal bild men samma Emma.

När bion var slut vandrade vi ner till Kvantum för att handla mat. Jag skulle ha en lök. En lök. Det var det enda. Jag kom hem med en jättetung påse och 200 kronor fattigare. Alltså, en lök... Det är alltid så för mig att jag kommer hem med mer än jag tänkt. Tänker alltid överdrivet jättepraktiskt när jag handlar: Det är ju faktiskt snart slut... Kan ju vara bra att ha... Jag måste ändå köpa det nästa vecka...
Fick inte ens med mig en lök hem. Fick med mig två!!