vilopuls, träningsvärk och MAAAAT

Jag är på kurs. En teorietiskt kurs. En kurs där man ska lära sig allt om kroppen så att man sedan kan svara på frågor som motionärer kommer ställa på ens framtida träningspass. Och visst är det teori, men också massor av träning. Jag känner att jag lever om man säger så pga all träningsvärk. Vi ömsom haltar, ömsom släpar oss fram.

Sen så äter vi också. Mer eller mindre hela tiden. Är det inte riktig, vällagad mat så är det fika, bulle, kakor, godis, frukt, kaffe, juice, smörgåsar, grönsaker, dip, chips... Jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv. Från morgon till kväll - konstant mätt. Men vilken lyx, att inte behöva bestämma mat, inte laga den och inte diska utan bara sätta sig och äta gott.

Och trött blir man också, av all information och träning och skulle vi bara ha slutat för dagen då så hade jag somnat redan vid åtta.

Igår pratade vi mycket om puls och vilo- och maxpuls. På morgonen precis innan man vaknar har man den lägsta pulsen, vilopulsen. Inatt vaknade jag av klockradion i mitt rum satte igång att larma. Klockan var då 24:00 och jag hade tagit för givet att den var avstängd. Det var den alltså inte och jag for upp och förstod inte alls vad de var först. Och avstängningsknappen hittade jag inte heller så jag fick rycka ur sladden i ren panik nästan. Men när jag sen fått lagt mig igen och lugnat mig något låg och jag och tänkte på att jag troligen gått från vilopuls till maxpuls pga klockradion så summan av kardemumman av detta resonemang är att jag fick nytta av min nyinlärda kunskap fort. :-)

Nu är klockan snart tio, kvällens sista fika är intagen och nu ska jag och mina stackars lår sova gott.

en busschaufför, en busschaufför, det är minsann en sann charmör...

Idag stötte jag på en väldigt glad busschaufför. När folk gick på lyfte han på en cowboyhatt han hade med sig och hälsade glatt "Välkommen." Och inför varje hållplats ropade han ut i mikrofonen att alla som skulle gå av fick ha en fortsatt trevlig dag. Jag har aldrig träffat på en trevligare busschaufför.

Däremot körde han som en idiot. Men det kompenserades av hans vänlighet.

en balklänning

Okej. Nu kommer jag skryta på både det ena och det andra sättet.

Förut idag fick jag fram min balklänning som jag hade när jag slutade nian. Jag hade sytt den själv i syslöjden och jag gjorde det enbart för att jag ville åt ett stipendium på typ 500 spänn som delades ut till en elev under balen. Det var inte så mycket för pengarna jag ville åt det utan mer för ärans skull. Jag var fullständigt vrålövertygad om att jag skulle få det för året innan hade en annan tjej som sytt en balklänning fått det så jag trodde jag spelade på ett säkert kort när jag kämpade med min klänning under den sista vårterminen. Jag var så gott som redan påväg upp från stolen när rektorn började "Och stipendiet i syslöjd går till..." så döm om min förvåning när jag inte fick det. Vansinnig, snopen och otroligt mycket knäppt på näsan sjönk jag ihop, försökte åtminstone se lite glad ut och applåderade lite vagt åt hon som faktiskt fick det. Hon hade sytt en jacka och jag kunde för allt i världen inte förstå hur det kunde slå min balklänning.

I alla fall, tillbaka till klänningen. Jag fick fram den idag och döm om min förvåning igen när den faktiskt nästan passade. Enda problemet var att min hylla hade växt betydligt men i övrigt, från magen och neråt satt den riktigt snyggt. Och det är ju trots allt näst intill tio år sen.

Ja, så det var mest det jag ville säga. Att jag fortfarande nästan kommer i min gamla balklänning från nian. För övrigt är det en väldigt snyggt klänning och jag blev ganska impad av mitt eget arbete när jag granskade den närmare. Men det där stipendiet svider lite fortfarande...

vecka ett

I måndags började jag min praktik och jag har nu gjort min första vecka. Torsdag till måndag är jag ledig pga att butikschefen är bortrest och jag kan jobba hemifrån. Under LIA:n har jag till uppgift från skolan att planera, genomföra och utvärdera en kampanj eller exponering av en vara. Och jag har redan börjat. Jag ska göra om en hel bokavdelning. Hittills har jag bara strukturerat upp lagret av böcker, titta på tidigare försäljningssiffror och spånar på lite olika idéer på hur man kan förändra och förbättra. Det är väldigt intressant måste jag säga.

I stora drag känns det nog bra med praktiken. Min handledare är grymt duktig och då tog hon examen i våras från samma utbildning som jag går. Varje dag när jag går därifrån är jag fylld av beundran och respekt för den här människan. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som jag uppskattar med hennes ledarstil men jag tror det är det här med att vara ärlig men rättvis.

Imorgon ska jag börja med att läsa en bok som vi har fått in mängder av så att jag kan göra en rättvis kampanj på den sen. Man tror att det är en faktabok men egentligen är det en deckare så det blir lite klurigt att få kunderna att förstå det snabbt och lättvindigt.

Hej så länge.

gungor

Igår kväll spelades den här låten på ungdomssamlingen. Till en början tyckte jag inte att det var något särskilt med den men idag har jag kommit på mig själv med att gå runt och nynna på den då och då. Det var visst något med den ändå.

annat slag av plugg

Innan jag ska på Friskisutbildningen så måste jag ha läst igenom en bok som handlar om allt ifrån hur kroppen är uppbyggd till vilken mat som innehåller mest vitaminer och sånt där. Jag försöker ta tag i det här idag men det går sådär. Utanför sitter dragspelsgubben och förpestar tillvaron med sin brist på låtlista, min hals värker som jag vet inte vad, huvudet är helt igentjockat och jag läser samma mening om och om igen... Det går sådär som sagt.

Fredagsnöje

Att låta ett gäng ungdomar ha dragkamp med min bil över en parkeringsplats...

Kom ihåg till mig själv: om någon frågar om de får låna ens bil, fråga vad de ska ha den till.

Tentamen

Jag briljerade. Say no more.

Mental pepp

Idag har jag varit på Ullared. Dagens bästa köp var ett matta-ner-huden-puder jag använder dagligdags som kostar skjortan i vanlig butik men var nästan alldeles gratis på Gekås. Sånt gillar vi. Skönast av allt var att det inte var så mycket folk där. Det gillar vi också.

Nu övar jag på en muntlig tenta jag ska ha imorgon. Vi ska hålla i en lektion på 40 minuter. Min grupp ska prata om ledarskap i team och jag går runt här i lägenheten och pratar för mig själv, vevar med armarna, gör roliga miner och briljerar på att föreläsa.

Faktum är att jag gillar redovisningar egentligen, men när jag väl står där på plats så är det som om huvudet ballar ur och kroppen blir nervöst bara för att. Fastän jag tycker det är kul. Jag hoppas dock det går bra imorgon.

Men jag läste någonstans att om man tror att något fungerar så gör det oftast det, t.ex. med Alvedon. Om man tror att det ska hjälpa mot huvudvärken så gör det också det. Så nu tror vi att det går bra imorgon och så gör det det.

Briljera, briljera, briljera...

lite färg på tillvaron

När jag fyllde år i våras fick jag ett presentkort på en hudvårdssallong av Jonas. På hemsidan fanns det en miljard olika grejer att välja mellan och jag har gått och klurat mest hela sommaren på vad jag skulle investera mitt presentkort i.

Tillslut bestämde jag mig för massage som skulle vara bra för huvudvärk plus att hon skulle plocka mina ögonbryn. Det där med att plocka ögonbryn hatar jag, det gör ont och brutalt smärtsamt och jag gör det bara i nödfall, och inte ens då plockar jag dem utan jag använder en sax. Och särskilt noggrann är jag inte heller för den delen. Men jag tänkte att det var lika bra.

Kvinnan på salongen tyckte också att jag skulle färga dem. Tänk er då att jag aldrig färgar håret, och att färga ögonbrynen har inte ens slagit mig. Men hon övertalade mig.

Och det är märkligt men plötsligt har jag kommit på att jag faktiskt äger ett par ögonbryn. Och genast kan jag använda dem till en massa saker. Att se arg ut. Att se ut som om jag vråldissar något någon säger. Att jag kan se snorkig ut. Okej, nu kanske jag inte vill se snorkig eller arg eller dissande ut men principen, att jag kan, är... bra.

Kollakollakolla, mina arga ögonbryn!!

Nu ska jag äta pannkakor som blivit brända bara för att jag beundrat mina ögonbryn så... :-/

En ny en

Jag har en ny sadel. Yeyy. Den är hopplöst obekväm. Jag valde mellan den här benrangelsadeln och en tjockissadeln men tjockissadeln såg så tjock ut så jag inte begrep hur jag skulle kunna sitta på den. Så jag tog benrangelsadeln. Jag valde fel...

Livet på en pinne.

Det händer inte mycket just nu vill jag lova. Skolan drog igång ganska ordentligt och nu har vi redan gjort tre-fyra veckor (???) Minns inte ens, så fort går tiden. Om en vecka är det LIA igen och jag ska vara på Stadsmissionen. Vad tror vi om det tro?

Det mest "spännande" som hänt i veckan är att något rikspucko snott min cykelsadel! Just det, min CYKELSADEL!!! Jag fick titta både en och två gånger extra när jag kom ner häromdagen och skulle hämta min cykel för att ta mig till träningen. Vem vill seriöst sno en sadel!? Vad i hela världen ska man med den till?? Ta hela cykeln i så fall om det ändå ska snos. (Nej förresten, gör inte det jag vill ha kvar min räääjserbajk...) Men då hade jag i alla fall haft något att anmäla som försvunnit, nu kan jag ju inte direkt ringa till polisen och efterlysa en saknad sadel. Då hade ju jag ganska omgående framstått som rikspuckot herself.

Jag hade absolut ingen lust i världen att sitta på pinnen som var kvar, eller pakethållaren för den delen, så jag fick vackert gå till träningen. Jag gillar inte att gå om jag inte behöver. Jag är lat. Eller jag skulle nog inte kalla det lat vid närmare eftertanke, snarare rationell. Just det, rationell så in i vassen är jag om jag bara hade haft sadelskiten kvar.

Ännu mer märkligt i kråksången är att ingen annans sadel blivit avplockad. Jonas frågade om jag hade någon ovän någonstans men det trodde jag inte. Möjligtvis fiskaffärsmannen som alltid måste flytta på min cykel för att få plats med sin bil. Han kanske tröttna på att den stod i vägen och plockade av sadeln så att jag inte skulle kunna använda cykeln över huvud taget. No shit Sherlock.

Gaaanska ofunktionellt.

hejdåmiddag

Igår kväll var jag på hejdåmiddag för min vän Emelie. Hon ska åka till Afrika och vara volontär på ett barnhem i ett halvår. Spännande för henne. Mindre spännande för oss här hemma som inte har tillgång till henne på samma sätt längre. Jag blev lite vemodig, det är en sak om man inte hörs hela tiden men befinner sig i samma land. Och det är en helt annan att inte höras och inte befinna sig i samma land. Är ni med på hur jag menar? Är man i samma land vet man ju i alla fall att möjligheten finns att höras. Men hon har lovat att uppdatera oss om sitt liv via en blogg, så jag väntar med spänning på det.

Vi var i alla fall några tjejer som åt middag tillsammans i Gbg. Vi åt mezerätter. Eller vad det kallas, är inte så hemma på det där. Libanesiskt plockmat i alla fall. Det var gott. Sen avslutade vi med kaffe på ett annat ställe. Och sen åkte i alla fall jag och Alfrida hemåt igen. Kort och gott, en trevlig men lite vemodig kväll.

Idag blir det kusten och båtliv. Jag förstår ingenting när det gäller båtar och allt som kommer därtill. Men jag är ganska bra på att fråga när jag undrar över något ;-)