Den eviga frågan

Mitt livs största fundering, det är vad jag sak bli när jag blir stor.

När jag var liten ville jag bli polis väldigt länge.Och sen journalist. Och sen lärare. Och sen ambulanssjukvårdare. 

Kameraman. 

Snickare. 

Civilingenjör. 

Designchef på SAAB var min ambition ett tag. (Det kanske var tur dock att det inte blev så men tanke på hur det gick för SAAB...)

Läkare. 

Målare. 

Astronaut. 

Socialarbetare. 

Stridspilot. 

Och en DRÖS andra yrken.

Och jag alternerar mellan alla yrken. Ena dagen vill jag flyga till månen. Nästa vill jag kakla badrum. Och aldrig tycks jag få ro i vad jag egentligen vill. Igår kväll ville vara den som styrde och ställde på Melodifestivalen. Jag skulle också vilja ha en bröllopsbutik. Vara festfixare. Ha ett café med 50-talstema då jag tycker väldigt mycket om 50-talet. Det skulle vara rutigt golv, ljusblå väggar, pastellfärgade puffiga soffor, en jukebox i ena hörnet och milkshakes... Jag har bilden glasklar i huvudet. Jag får bara hitta en stad som inte redan har för få invånare och för många redan existerande caféer.

Men jag vågar väldigt sällan tro på mina "drömmar". Så fort jag tänker dem kommer jag också på allt som kan gå fel och genast förvandlas drömmen till en mycket mindre sådan och förpackas till ett "om inte om fanns-fack"  i bakhuvudet. 

Jag är nog en riktig "glaset är halvtomt-människa". Jag kanske borde bli riskanalytiker inom något. Jag skulle lätt göra succé haha