Att sympatiäta glass och hänga på en flotte

Vi har hängt på en flotte idag. Jepp, du läste rätt - en flotte. En stor grej med både bord och dass. På den här flotten flöt vi i godan ro längst med en obestämd vattenansamling utanför Lidköping och firade Jonas föräldrars, (jag har inte riktigt lärt mig säga svärföräldrar ännu..) födelsedagar. En härlig dag med solsken och tårta och mysigt umgänge. Med tanke på allt regnande i sommar beror solskenet idag med all säkerhet enbart på mitt införskaffande av regnkläder för detta ändamålet. Men jag kan leva med det...

På vägen hem försökte vi hitta kungens jaktstuga på berget. När jag var liten hade jag och min kusin vandrat upp på berget av någon anledning och vi gick nog mest ganska planlöst omkring. Tillslut hamnade vi vid kungens jaktstuga och som tur var fanns där ett utedass eftersom vi så lämpligt blivit nödiga. Och under vägen hem malla vi oss över att vi pinkat på samma plats som kungen. (Jag tvivlar dock på om kungen överhuvudtaget använt dedär dasset.) Sen dess har jag däremot alltid velat se den där stugan igen utan att hitta den. Vi hitta den inte idag heller, det är ju inte direkt skyltat till den. Så vi trösta oss med glass istället. Eller faktum är att jag var toksugen på glass och tyckte att Jonas skulle sympatiäta med mig.

Det gick väl sådär. Nog fick vi köpt varsin glass alltid men Jonas åt aldrig upp sin. Han var inte sugen. (Hur man nu kan inte vara sugen på glass är för mig en gåta men nåväl...) Grejen är sen att nu ligger den här Daimstruten i frysen och läskar mig varje gång jag öppnar dörren.

Ungefär som att bygga ett donken som aldrig öppnar på inspelningsön för Robinson.