In my heeeeeaad..

Jag har sån hemskans huvudvärk så jag har lust att öppna upp skallen, plockar ur hjärnan och låta den vara tills huvudvärken inte finns mer. Jag ser framför mig hur den dunkar ilsket rött. Det är den här ickeexisterande åskans fel. För den kommer aldrig. För hade den kommit då hade huvudvärken försvunnit.

När jag var liten brukade mamma alltid säga "det är nog åska i luften för jag har ont i huvudet" Hur hon kunde se det sambandet förstod jag inte, jag såg ingen åska i luften liksom... Egentligen förstod jag inte vilket som var huvudvärk och vilket som var vanlig jobbig hjärnverksamhet förrän jag var typ 12 och insåg att "ahaaaa det är såhääär det känns med huvuvärk alltså". Och så mallade jag mig lite. Men nu är jag alltså där själv att jag känner skillnad på vanlig sketans huvudvärk, vanlig tankeverksamhet och åskhuvudvärk.

Bring it on åskoväder! Det regnar ju till och med. Hur svårt ska det vara!? Bara en aning? En smäll? Yttepytte? Liiiite? Ska vi säga så?

Och så var det med den saken.