Förut idag fick jag fram min balklänning som jag hade när jag slutade nian. Jag hade sytt den själv i syslöjden och jag gjorde det enbart för att jag ville åt ett stipendium på typ 500 spänn som delades ut till en elev under balen. Det var inte så mycket för pengarna jag ville åt det utan mer för ärans skull. Jag var fullständigt vrålövertygad om att jag skulle få det för året innan hade en annan tjej som sytt en balklänning fått det så jag trodde jag spelade på ett säkert kort när jag kämpade med min klänning under den sista vårterminen. Jag var så gott som redan påväg upp från stolen när rektorn började "Och stipendiet i syslöjd går till..." så döm om min förvåning när jag inte fick det. Vansinnig, snopen och otroligt mycket knäppt på näsan sjönk jag ihop, försökte åtminstone se lite glad ut och applåderade lite vagt åt hon som faktiskt fick det. Hon hade sytt en jacka och jag kunde för allt i världen inte förstå hur det kunde slå min balklänning.
I alla fall, tillbaka till klänningen. Jag fick fram den idag och döm om min förvåning igen när den faktiskt nästan passade. Enda problemet var att min hylla hade växt betydligt men i övrigt, från magen och neråt satt den riktigt snyggt. Och det är ju trots allt näst intill tio år sen.
Ja, så det var mest det jag ville säga. Att jag fortfarande nästan kommer i min gamla balklänning från nian. För övrigt är det en väldigt snyggt klänning och jag blev ganska impad av mitt eget arbete när jag granskade den närmare. Men det där stipendiet svider lite fortfarande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar