Nej!

Sen drygt ett år tillbaka, alltså ens innan min utbildning var klar, har jag fått komma på intervjuer för olika butikschefsjobb jag sökt. Någon har sett mig i högen av ansökningar som kommit in och tyckt att hon kanske vore bra. På den senaste intervjun var det 1200 som hade sökt. Vi var sju uttagna. Det i sig tycker jag är bra för något i mitt CV måste vara bra då.

Jag har inte räknat hur många intervjuer jag varit på men jag har alltid lärt mig något på dem och börjar känna mig bra på dehär med att berätta om bra och dåliga egenskaper och allt vad det är.

Hittills har jag bara fått ett "tack men nej tack!" Jag frågar dem alltid vad jag faller på då och jag får alltid svaret för lite erfarenhet. Om det stämmer vet jag inte men det gör mig upprörd och ledsen. För hur ska man kunna få erfarenhet och visa att man kan om man inte får försöka?!

Jag vet att jag skulle vara en bra chef och ledare. Jag skulle vara ärlig men rättvis, ödmjuk, uppmärksam, uppmuntrande, effektiv... Jag tror verkligen att jag skulle vara bra. Att jag skulle var duktig. Men den enda erfarenheten jag har är i teorin och i dagsläget verkar det inte vara prio ett i handeln.

Om man nu tycker att "lilla gumman, du är 25 och kan inte tro att du ska bli chef med en gång" så tycker nog jag att jo, det kan man! Annars skulle jag ju inte läst till det. Jag tror inte att det alltid sitter i åldern. Och för mig är det så mycket mer än att vara den som bestämmer. Jag vill vara den som får en arbetsgrupp att växa och utvecklas och ha kul på sitt jobb genom ett tydligt ledarskap.

Ibland känner jag dock att jag måste misslyckas fatalt eftersom jag får gå på intervju efter intervju men att det aldrig blir något mer. Något grovt fel kanske jag gör som jag inte är medveten om hur mycket jag än talar om mina fördelar och fantastiska sidor. Som ikväll, än en gång ett tack, men nej tack! Jag gråter, grubblar, undrar hur jag ska kunna orka gå till jobbet imorrn, gråter lite till av ren frustration. Sen försöker jag tänka att det var väl inte meningen att jag skulle arbeta där och att nu är jag lite närmare den intervju som får ett positivt svar. Fastän att det känns så avlägset...

Men jag vill så gärna visa att jag kan, för jag vet att jag kan!! Med eller utan praktisk erfarenhet. Jag har massor av kunskap jag bara vill spruta ur mig! Jag var ju ändå en av sju av 1200, varför blev jag inte nummer ett!?!!