Jag längtar efter...

Jag får för mig så knäppa saker ibland. Som häromveckan, jag började känna en eeenoooorm längtan efter... träningsvärk. Ja, jag vet det låter... märkligt. Trots att jag hatar att träna men gör det ändå mer eller mindre regelbundet så avtog inte den här konstiga längtan. Istället blev det större och större och större och imorse när jag vaknade fick jag vackert släpa mig till gymmet.

Och nu sitter jag här och känner hur kroppen sakta men säkert börjar kännas lite öm och värkig. Träningsvärkig. Imorgon, när jag inte kommer kunna gå och kommer utstöta jobbiga små gnyende så fort jag måste andas, kommer jag ångra mig bittert. Det är inte så himla spännande då när träningsvärken är ett faktum liksom. Fast å andra sidan, får jag inte träningsvärk efter den här morgonens pass så blir jag nog besviken. Jag svettades som en gris och något borde man väl få för det.

Undrar om det är fler än jag som får för sig saker sådär ibland och då verkligen

f å r f ö r s i g. Lite som att jag måste ha lösgodis nu eller ett stort sug efter fiskgratäng eller en obeskrivlig längtan efter att klättra i berg... eller något annat helt normalt. Någon??