Däremot blir jag ledsen, och då menar jag sådär så det riktigt svider i hjärtat, när man tänker på hur kul man en gång haft det. Och på hur mycket man tyckte/tycker om människorna. Och jag saknar det och jag saknar dem. Och så tänker jag alltid att "hur i hela världen kunde det bli såhär" och lovar mig själv att jag ska höra av mig till vem det nu än må vara. Fast fem sekunder senare vet jag att det skulle bli så konstigt för det har gått för lång tid och det blir för smärtsamt.
Och ibland när jag är någonstans eller hör en speciell låt eller äter något speciellt godis eller ser ett plagg i nån butik eller känner någon doft så kan jag bli påmind om vissa människor för att vad det nu än är så påminner det så starkt om dem. Och då uppstår samma blandning av saknad och glada minnen.
Ibland undrar jag också, klickar de sig in på min sida och kollar på gamla kort och läser vad jag har skrivit. Läser de kanske till och med min blogg. Blir de påminda om mig vid olika tillfällen. Och jag undrar om de kanske saknar mig också. Eller minns saker vi gjort tillsammans.
Det här inlägget skulle blivit mer av ett spånande inlägg. Istället blev det lite sentimentalt tror jag bestämt. Jag blev till och med lite ledsen. Jag kanske har mer ont av det här än vad jag någonsin trodde mig ha.
Det här är låtar som verkligen påminner mig om gamla vänner och väldigt roliga minnen och det svider ganska mycket i hjärtat...
1 kommentar:
Du glömde "vart ligger landet där man böjer bananerna?" haha.. Den måste du bli lite glad över att höra. För då tänker du säkert på mig och jag tänker då aldrig tappa kontakten med dig vännen! :)
Skicka en kommentar